Från och med i går har surtsöten avtagit (se pH-kemin), vilket kan innebära att pH snart når över 5 och blir mera fiskvänligt. Inga fiskar har ännu vandrat upp i projektets ryssjor, men fortsätter pH-ökningen så finns chansen.
Kategoriarkiv: naturvård
Surast hittills: pH 4,16
Jag har nu provtagit 35 biflöden till Dalkarlsån under vårfloden. Högforsån är det i särklass suraste stora biflödet med lägsta pH på 4,29. Utloppet från Dismyrsjön i Valsföboda – i bild nedan – är visserligen mindre, men har det hittills allra lägsta uppmätta pH-värdet (4,16). Detta är hela 40% surare än den redan mycket sura Högforsån.
Det extremt sura vatten som kommer in i Dismyrsjön har på sin väg löst upp giftiga metaller som annars ligger fast i jorden. Dessa lösta metaller rör sig sedan nedströms och förgiftar vattenlevande organismer, både i själva sjöutloppet och i Storbäcken nedströms. Giftigast är dock själva sjön och utloppet, eftersom vattnet där knappt innehåller någon humus som kan binda upp metallerna. I Storbäcken finns humus som minskar giftigheten. Dessutom är pH högre där vilket gör att en del av metallerna övergår i fast form.
Dismyrsjöns utlopp har vid tillfället då bilden togs (den 28 april 2011) pH 4,16. Bottnarna draperas av metallutfällningar, och eftersom vattnet i stort sett saknar humus klarar sig inte många vattenlevande arter i detta vatten.
När vänder pH trenden?
I början av april sjönk pH i Dalkarlsån dramatiskt i takt med att vattenflödet steg. Sedan vårflodstoppen omkring den 18 april är sänkningstakten lägre, men fortfarande den 23 april hade trenden inte vänt (dvs pH sjunker ännu med några procent varje dag). Hur lågt kan pH bli och vilka biflöden kommer att bidra till att pH höjs? Svaren på dessa frågor har ingen – ännu efter 80 års av försurning – undersökt. Men kanske vet jag svaret inom några veckor…
30% surare för varje dag och mer än 80 gånger surare än i mars
I Dalkarlsån pågår just nu den vårliga “surstöten” – den som gör att fiskar och vattendjur har haft så svårt att överleva de senaste 80-åren. Igår var pH 4,97 och idag har värdet sjunkit till 4,86, vilket är 30% surare. Detta låga pH-värdet gäller hela huvudfåran från Yttre Åkulla till Dalkarlså by. Totalt är vattnet idag den 14 april, mer än 80 gånger surare än den 25 mars då pH var 6,77. Detta är dock ganska milt i förhållande till om pH går ner mot 4,5 – som jag uppmätt vid två tidigare vårfloder – och som innebär att vattnet blir 180 gånger surare än pH 6,77.
Ja, så krånglig är pH skalan…
Följ gärna den fortsatta utvecklingen på pH-kemi-sidan.
pH 6,53
Dalkarlsåprojektets första pH-mätning den 3 mars visade ett pH på 6,53 vid åbron i Yttre Åkulla. Värdet indikerar att ån mest innehöll mineralrikt grundvatten. Mätningen gjordes med automatisk temperaturkorrigering och direkt i vattnet (insitu) för att undvika de fel som kan uppstå när vattnet transporteras till ett laboratorium. Mätaren (HI-8424) var kalibrerad med certifierade standardvätskor strax före mätning.
Inom loppet av några månader kommer Dalkarlsåns vatten att bli någonstans mellan 10-100 gånger surare. Tidpunkten och styrkan för denna vårliga “surstöt” kommer att avgöra fiskarnas repoduktionsframgång, samt – om surstöten blir kraftig – också fiskarnas överlevnad.
Mer om Dalkarlsåns pH-kemi kommer att läggas upp på janaberg.se/dalkarlsan/ph-kemi/
Projektsida för Dalkarlsån
Länk till projektsidan: janaberg.se/dalkarlsan
För år 2011 har Dalkarlsån fått en ekonomisk stöd från Naturvårdsverket/LONA. I projektet kommer Dalkarlsåns historiska miljöförändringar för första gången att dokumenteras, vilket är ett nödvändigt steg för att förbättra vattenkvaliteten i framtiden. Projektet välkomnar också volontärer, som bidrar med kunskap om nutida och historiska fiskbestånd, och som är med och provfiskar efter några specifika fiskarter.
Låter det intressant vara med och hjälpa Dalkarlsån? Mejla isåfall din intresseanmälan till jan.aaberg (snabel-a) gmail.com eller ring 0722059268
Läs gärna mer om Dalkarlsån på: janaberg.se/dalkarlsan
Hur man upprätthåller livet på planeten
Att värna livet på jorden är inte svårare än att agera utifrån fyra enkla “systemvillkor”:
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
- Förhindra undanträngning av natur med fysiska metoder.
- Tillgodose alla människors basbehov.
I princip behöver man inte veta mer. Det viktiga är istället omsätta teorin i praktik. Dvs att var och en agerar utifrån dessa villkor. Rent konkret handlar det om att t.ex använda förnyelsebara resurser, hushålla med resurser, värna planetens biologiska produktionsförmåga (behålla och skapa livskraftiga ekosystem), och att värna människan.
Tänket bakom systemvillkoren kommer från ett gediget samarbete mellan forskare världen över. En utförligare beskrivning finns Karl-Henrik Robérts moderna klassiker “Den Naturliga Utmaningen” (som rekommenderas som fördjupning kring principerna för ett uthålligt samhälle, samt också är en bra bok för att få inblick i 1990-talets omfattande optimism kring att kunna lösa miljöproblemen).
Naturen och själens stillhet
Att komma bort från civilisationens brus ger människan en chans att höra de små, små viskningarna – de detaljer om sin varelse som inte är oväsentliga. Jag skulle kunna skriva mycket om just detta, men nöjer mig här med att konstatera att stillheten i naturen har använts för att underlätta meditation och bön i de flesta av världens religioner, och att naturvistelse numera också har en vetenskapligt bevisat positiv effekt på människan.
Uppmärksamma gärna den kraftfulla tystnad som fortfarande finns på vissa håll i vårt land. Ta på dig varma kläder, ta med en bit mat och åk ut och upplev tystnaden med din fulla närvaro!
Förutsättningar: ta en karta och välj ett obebott område där avståndet till närmaste stora väg eller järnväg är 3-4km. Sök gärna upp en sjö, myr eller hyggeskant, så att du har skog i ryggen och utsikt mot ett landskap eller en horisont. Gör det bekvämt, var närvarande, och börja lyssna!
(PS. en Sverigekarta som visar områden som har stor potential för tystnad kommer förhoppningsvis inom kort på denna sida)
Strunta i naturen?
Varför kosta på sig naturvård? Spara skalbaggar och svamp och göra reservat?
Mitt svar: Människan behöver många av planetens ekosystemtjänster. T.ex. rent vatten, frisk luft, och giftfri mat för att nämna några saker som ekosystemen fixar. Biologisk mångfald är en garanti för att det finns flera “hjärtan” som slår för oss. När planeten förlorar biologisk mångfald, försvinner ett hjärta här och där. Och det är klart att förlusten av ett hjärta inte gör så stor skada om det finns 10 andra att välja på. Men eftersom människan tyvärr försämrar den biologiska mångfalden – ganska rejält – mest hela tiden, borde nog den inte dör av det, kunna kosta på sig att rädda sina hjärtan, eller kanske till och med skapa några nya. Med andra ord: arbeta med naturvård!
Blommor och bär
Det moderna norrländska landskapet är utarmat på blommande träd och örter.
-Än sen då? säger Olle.
-Humlor och bin, och andra pollinerande insekterna, har de svårt just nu, svarar jag. Det var helt klar bättre förr, för dem. Vilket är synd för oss också. Skördarna av bär och frukt är nämligen sämre. Och jag är verkligen en som gillar tanken på att äta frukt som vuxit runt knuten.
-Klart att jag saknat blåbären och hjortronen i år, men det finns väl inte mycket jag kan göra åt det?
-Du kan faktisk göra en hel del. Har du trädgård, kan du börja med att plantera vårblommande träd och se till att det finns bra blommor resten av säsongen också. Och har du skog, ska du helt klart se till att märka ut och röja fram dina sälgar, rönnar och häggar. Särskilt sälgen är viktig. Den växer upp till vackra tidigblommande träd.
-Det var ju en hel del!
-Javisst, och är du dessutom köttätare, välj då för all del lokalproducerat naturbeteskött. En välvårdad betesmark har massor med olika arter av örter och blommor.