Kategoriarkiv: varandet

Sulfidjordar behövs

Människans torrläggning av sulfidjordar skapar helt klart svåra vattenproblem lokalt – i värsta fall under flera hundra år – och ger även ett något ökat tillskott av svavel till havet. Men globalt sett är detta svaveltillskott helt försumbart. Sulfidjordar är i själva verket mycket viktiga i det globala biogeokemiska kretsloppet. Bildning av sulfidjordar och slutprodukten pyrit är exempelvis avgörande både för att kontrollera syrehalten i atmosfären och sulfathalten i havet (Berner 1984).

De förhistoriska sulfidjordarna har numera omvandlats till sedimentära bergarter och kan hjälpa oss att förstå mer om tidigare biogeokemiska förhållande på vår planet. Exempelvis har förhållandet mellan kol och svavel varierat stort i sedimenten under de senaste 600 miljoner åren. Sådan information ger ett bra underlag för att bedöma vilka perioder som havet producerat mycket eller lite sulfidförande sediment – vilket i sin tur ger ledtrådar om t.ex. klimatet och förhållandena på land (Berner 1984).

Referens

Berner 1984. Sedimentary pyrite formation: An update, Geochimica et Cosmochimica Acta

Vetenskap om mindfulness

En föreläsning om den vetenskap som påvisar det positiva med att vara i nuet  (“mindful”). (På engelska).

Ett av de lättare sätten att vara mera närvarande i nuet (tycker jag iallfall) är att ta sig ut i naturen och ge sig hän i att uppleva den – med dess dofter, färger och ljud.  Om detta talar även naturvårdsverket i skriften ”Naturen som kraftkälla”.

Varför leva i nuet? Och om nuets koppling till naturen.

.

Två skäl att vara mer i nuet:

1) Det finns vetenskapliga belägg för att nuet ger frid. Exempelvis visar en nyligen publicerad artikel i tidskriften Science att människan känner sig mer tillfreds när den upplever nuet, än när tankarna flackar iväg. Ett annat exempel är hjärnforskaren Dr Jill Bolte Taylors egna upplevelse av den kraft och frid som frigörs när de egna tankarna kopplas bort. Hennes upplevelse baseras på att delar av hennes vänstra hjärnhalva – som bland annat stod för funktionen att låta tankarna flacka iväg – slutade fungera. (läs hennes bok “Min Stroke”, se en föreläsning av Dr Jill Bolte Taylor, eller lyssna på fyra intressanta intervjuer med henne)

2) Det finns en lång andlig tradition inom de flesta religioner, som vilar på att tankarna (sinnet) måste stillas för att människan ska kunna finna “Gud”, “Nirvana” och liknande. Genom att traditionen är så pass utbredd – oberoende av religion – är det mycket rimligt att anta att den faktiskt har en saklig grund.

.

Hur kan jag vara närvarande i nuet?

Det kräver viss inlärning. Och ska inte förväxlas med att “leva i nuet och strunta i konsekvenserna”. En bok kan därför vara en bra start. Själv tilltalas jag av boken “Lev livet fullt ut i praktiken” av Eckhart Tolle. Den är kortfattad, avstressande och insiktsfull, och frånkopplad från dogma och pekpinnar. Men det finns säkert flera andra böcker inom genren “mindfulness” som funkar lika bra eller ännu bättre.

.

Nuet och naturen

I skog och mark dominerar sinnesintryck som hanteras med spontan uppmärksamhet, vilket gör att det är extra lätt att i naturen känna sig fullt närvarande i nuet. Mer om detta skriver exempelvis naturvårdsverket i sin skrift “Naturen som kraftkälla“.

Naturen och själens stillhet

Att komma bort från civilisationens brus ger människan en chans att höra de små, små viskningarna – de detaljer om sin varelse som inte är oväsentliga. Jag skulle kunna skriva mycket om just detta, men nöjer mig här med att konstatera att stillheten i naturen har använts för att underlätta meditation och bön i de flesta av världens religioner, och att naturvistelse numera också har en vetenskapligt bevisat positiv effekt på människan.

Uppmärksamma gärna den kraftfulla tystnad som fortfarande finns på vissa håll i vårt land. Ta på dig varma kläder, ta med en bit mat och åk ut och upplev tystnaden med din fulla närvaro!

Förutsättningar: ta en karta och välj ett obebott område där avståndet till närmaste stora väg eller järnväg är 3-4km. Sök gärna upp en sjö, myr eller hyggeskant, så att du har skog i ryggen och utsikt mot ett landskap eller en horisont. Gör det bekvämt, var närvarande, och börja lyssna!

(PS. en Sverigekarta som visar områden som har stor potential för tystnad kommer förhoppningsvis inom kort på denna sida)

Den perfekta föräldern är: – sig själv

Steven D. Levitt och Steven J. Dubner analyserar frågan om hur man blir den perfekta föräldern och konstaterar följande, apropå föräldrars tendens att aktivt styra barnens utveckling genom olika uppfostringstekniker:

“Sanningen är att sådan [uppfostrings-] teknik verkar vara starkt överskattad”

De menar att det istället spelar stor vad föräldrarna är, både genetiskt och kulturellt. Lika ger lika. T.ex. påverkas inte barns skolresultat av att de går i bättre skola eller att familjen är intakt eller ej. Däremot får föräldrar som gillar böcker barn som gillar böcker, medan föräldrar som inte gillar böcker, men ändå läser för sina barn varje dag inte kommer att få barn som gillar böcker, osv…

Alltså. Det genetiska får vi leva med att vi för vidare (och det är kanske inte så farligt eftersom vi faktiskt är goda av naturen). Resten av vad vi är får vi sedan antingen acceptera att vi för vidare eller så får vi förändra oss själva.

Att fokusera på att försöka förändra själva barnet är i alla fall i stort sett meningslöst enligt Levitts och Dubners resonemang.

Källor:
Resonemangen och forskningen som visar den stora betydelsen av vad vi är som föräldrar (och inte vad vi gör), redovisas i boken “Freakonomics” Steven D. Levitt och Steven J. Dubner. En bok som för övrigt även skingrar dimman kring många andra samhällsfenomen.

Att människan i grunden är god kan man övertyga sig om genom att t.ex. läsa Lasse Bergs bok, Gryning över Kalahari.

Vit magi


Jag kan inte låta bli att ryckas med av magins fantastiska möjligheter i (barn) böcker som om t.ex. Harry Potter och Septimus Heap (för att nämna några). Jag skulle nog gärna prova på att ha en egen drake, en flygande båt, eller varför inte en allmänt god förmåga att veta hur jag skulle kunna rädda världen.

Min senaste riktigt spännande bok om magi har dock en förbluffande vardaglig titel, nämligen “Livet i familjen – om det viktiga samspelet”. I sagovärldarnas många hemliga arkiv för verklig vit magi, torde den vara hett eftertraktad, eftersom den avslöjar hemligheter som t.ex. hur man kan framhäva sina goda krafter, och hur man skyddar sig mot att förtära sig själv och andra med mörka krafter. Det är vidare en praktisk handledning i konsten lyfta sig själv och andra upp mot himlen, och hur man använder den vita magin för att rusta sina barn för världens bitterljuva verkligheter.

Jesper Juul, författaren, förenklar inte längre än vad som är möjligt; Och med utgångspunkt i att människor faktiskt inte är maskiner argumenterar han trovärdigt kring detta faktums konsekvenser: att varje människa faktiskt är unik och att det inte finns någon vit universalmagi som fungerar på människor. Eller mera vardagligt uttryckt: det finns inga så kallade metoder eller verktyg som är ofarliga för individen. Våld är ett exempel på ett universalverktyg som visserligen fungerar skrämmande effektivt, men som verkligen inte är ofarligt för den som råkar ut för det (och, vilket Jesper så tydligt ger exempel på, även förtär utövaren).

För den som vill interagera magiskt med sina medmänniskor, i synnerhet sådana som är nära och kära, kan jag inte annat än varm rekommendera Jesper Juuls “Livet i familjen – om det viktiga samspelet”.

Jag säger inte att det är en lättsmält bok. För det är den inte. Det kan man helt enkelt inte begära av en bok som berör den sortens magi. Den tålmodige utövaren kan dock förvänta sig att bli rikligt belönad, kanske så långt som flera generationer framåt.

Varats paradox – min personliga reflektion

En glimt av världens ungdom eller bara skymt av en annan del av oändligheten? Avståndet till vissa av objekten i bilden beräknas vara mer än 10miljarder ljusår. Det är inte heller osannolikt att något av ljuset kommer från tiden strax efter att universum började existera i sin nuvarande rum-tid. “Hubble deep field north” i Karlavagnen .

Oavsett om upphovet till universum är gudomligt, maskinellt eller något annat förunderligt, så finns det två huvudalternativ till själva uppkomsten: (1) antingen uppkom världsalltet ur absolut ingenting eller (2) så har det alltid funnits utan att någonsin uppkomma. Två obegripliga alternativ som kan ge perspektiv…

Vi är alltså del i en ytterst märklig historia där världens beståndsdelar inklusive människorna är resultatet av en lång händelsekedja som började eller aldrig började i en okänd forntid. Draget till sin spets är vi antingen evighetsvarelser, som i sitt innersta alltid funnits och alltid kommer att finnas – och då kommer den unika kombination av eviga beståndsdelar i just dig, i avlägsna framtider att uppstå igen och igen och igen – eller så är vi gjorda av ingenting; utan garanti att bestå i evighet, men alltid med möjligheten att återigen komma fram ur tomma intet.

Ibland tycker jag att det är skönt att minnas detta. Inte för att det nödvändigtvis är så mycket till tröst, utan mer för att vår tillvaros paradoxala grundvalar frigör fantastiska möjligheter för tanken.