P4-Västerbotten intervjuade mig igår och ställde frågan om varför vanligt folk ska bry sig om sura sulfajordar. I svaret nämnde jag att sur sulfajord påverkar havet negativt på grund av att metaller löses upp och transporteras till havet.

Här kommer en liten fördjupning med referenser till forskningen inom området:

Kadmium (Cd), Zink (Zn) och Nickel (Ni) finns bland de metaller som i hög sätts i rörelse genom torrläggning av sulfidjordar. Roos och Åstöm (2006) studerade de större vattendragen längs Bottniska viken, inklusive västra Finlands sulfatjordsområde. I synnerhet Västra Finland framstod då som en betydande källa för Cd, Zn och Ni till havet. Roos och Åström (2006) menar vidare att de förhöjda halterna i dessa vattendrag inte kan kopplas till industriella utsläpp, och att det därför bör vara lika angeläget att minska metallutsläppen från hotspot-områden av sur sulfatjord i form av dikad sulfidjord, som att åtgärda metallutsläpp från annan mänsklig verksamhet. I en annan finsk studie kvantifierades metallustläppen från de sura sulfatjordarna. Resultatet visade att metallutsläppen från den traditionella industrin var betydligt lägre än från de sulfidjordar som torrlagts från jord- och skogsbruket (Sundström et al. 2002).

När det gäller bidraget av metaller till Bottniska viken från den Svenska sidan, främst Norrbotten och Västerbotten, finns idag för lite data för att dra långtgående slutsatser. Roos och Åström 2006 studerade nämligen bara fjällälvar och skogsälvar i Västerbotten, och inte de kustnära vattendrag som är mest problematiska. Erixon (2009) kommenterar just detta baserat på sina egna mätningar i Norrbotten:

”Trots att den areella fördelningen av sura sulfatjordar inte är känd i detalj i Norr- och Västerbotten indikerar resultaten i föreliggande studie [Erixon 2009, förf. anm.] att det stora antalet kustnära avrinningsområden i norra Sverige totalt kan utgöra en betydande men hittills okänd källa för metaller till Bottenviken och Östersjön.”

Att pilotområdet Högforsån inom projektet FLISIK också är ett av problemvattendragen på Svenska sidan indikeras bland annat av att de lösta halter av Kadmium och Zink är förhöjda och jämförbara med Erixons data från Norrbotten (Erixon 2009) och data från Roos och Åströms (2006). Dalkarlsån som tar emot vatten från Högforsån är dock inte ett av de hårdast drabbade vattendragen i Västerbotten, vilket gör att även mindre projekt av pilot-karaktär kan få en märkbart positiv effekt på hela Dalkarlsån.

Referenser

Erixon 2009: Klimatstyrda sulfidoxidationer som orsak till surhet och höga metallhalter i vattendrag i norra Sverige. Rapport från Luleå Tekn. Univ.

Roos & Åström 2006: Gulf of Bothnia receives high concentrations of potentially toxic metals from acid sulphate soils. Artikel i Boreal Env. Res.

Sundström et al. 2002: Comparison of the Metal Content in Acid Sulfate Soil Runoff and Industrial Effluents in Finland. Artikel i Environ. Sci. Technol.