En föreläsning om den vetenskap som påvisar det positiva med att vara i nuet  (“mindful”). (På engelska).

Ett av de lättare sätten att vara mera närvarande i nuet (tycker jag iallfall) är att ta sig ut i naturen och ge sig hän i att uppleva den – med dess dofter, färger och ljud.  Om detta talar även naturvårdsverket i skriften ”Naturen som kraftkälla”.

Steven D. Levitt och Steven J. Dubner analyserar frågan om hur man blir den perfekta föräldern och konstaterar följande, apropå föräldrars tendens att aktivt styra barnens utveckling genom olika uppfostringstekniker:

“Sanningen är att sådan [uppfostrings-] teknik verkar vara starkt överskattad”

De menar att det istället spelar stor vad föräldrarna är, både genetiskt och kulturellt. Lika ger lika. T.ex. påverkas inte barns skolresultat av att de går i bättre skola eller att familjen är intakt eller ej. Däremot får föräldrar som gillar böcker barn som gillar böcker, medan föräldrar som inte gillar böcker, men ändå läser för sina barn varje dag inte kommer att få barn som gillar böcker, osv…

Alltså. Det genetiska får vi leva med att vi för vidare (och det är kanske inte så farligt eftersom vi faktiskt är goda av naturen). Resten av vad vi är får vi sedan antingen acceptera att vi för vidare eller så får vi förändra oss själva.

Att fokusera på att försöka förändra själva barnet är i alla fall i stort sett meningslöst enligt Levitts och Dubners resonemang.

Källor:
Resonemangen och forskningen som visar den stora betydelsen av vad vi är som föräldrar (och inte vad vi gör), redovisas i boken “Freakonomics” Steven D. Levitt och Steven J. Dubner. En bok som för övrigt även skingrar dimman kring många andra samhällsfenomen.

Att människan i grunden är god kan man övertyga sig om genom att t.ex. läsa Lasse Bergs bok, Gryning över Kalahari.

Jag kan inte låta bli att ryckas med av magins fantastiska möjligheter i (barn) böcker som om t.ex. Harry Potter och Septimus Heap (för att nämna några). Jag skulle nog gärna prova på att ha en egen drake, en flygande båt, eller varför inte en allmänt god förmåga att veta hur jag skulle kunna rädda världen.

Min senaste riktigt spännande bok om magi har dock en förbluffande vardaglig titel, nämligen “Livet i familjen – om det viktiga samspelet”. I sagovärldarnas många hemliga arkiv för verklig vit magi, torde den vara hett eftertraktad, eftersom den avslöjar hemligheter som t.ex. hur man kan framhäva sina goda krafter, och hur man skyddar sig mot att förtära sig själv och andra med mörka krafter. Det är vidare en praktisk handledning i konsten lyfta sig själv och andra upp mot himlen, och hur man använder den vita magin för att rusta sina barn för världens bitterljuva verkligheter.

Jesper Juul, författaren, förenklar inte längre än vad som är möjligt; Och med utgångspunkt i att människor faktiskt inte är maskiner argumenterar han trovärdigt kring detta faktums konsekvenser: att varje människa faktiskt är unik och att det inte finns någon vit universalmagi som fungerar på människor. Eller mera vardagligt uttryckt: det finns inga så kallade metoder eller verktyg som är ofarliga för individen. Våld är ett exempel på ett universalverktyg som visserligen fungerar skrämmande effektivt, men som verkligen inte är ofarligt för den som råkar ut för det (och, vilket Jesper så tydligt ger exempel på, även förtär utövaren).

För den som vill interagera magiskt med sina medmänniskor, i synnerhet sådana som är nära och kära, kan jag inte annat än varm rekommendera Jesper Juuls “Livet i familjen – om det viktiga samspelet”.

Jag säger inte att det är en lättsmält bok. För det är den inte. Det kan man helt enkelt inte begära av en bok som berör den sortens magi. Den tålmodige utövaren kan dock förvänta sig att bli rikligt belönad, kanske så långt som flera generationer framåt.