I Västerbottens mellanbygd finns låga kusten, med flacka barrskogar och en strandförkjutning som är unikt snabb. Här känner nästan alla till begreppet landhöjning, eftersom den märks. Bilden är från Dalkarlsåns mynning i Bygdefjärden. Foto: Jan Åberg

Höga kusten i mitten av Sverige visar på en liten yta spåren av 280 meter landhöjning på ca 10000 år. Detta är unikt och väl omskrivet genom världsarvs-statusen. Bara några tiotals mil norr om höga kusten ligger vad man skulle kunna kalla “låga kusten”: En flack barrskogsslätt med lika snabb landhöjning som i Ångermanland, men som genom sin flackhet har en unikt snabb strandförskjutning. Så snabbt ändrar sig strandens läge att folk i dessa trakter har fått Sveriges kanske mest utpräglad medvetenhet om landhöjning; Inte minst med tanke på problemet med att sommartugorna hamnar allt längre från stranden och att de gamla farlederna måste stakas om eller muddras.

Att låga kusten i Västerbotten är intressant även i ett globalt perspektiv har FN-organet UNESCO uppmärksammat genom att inkludera det flacka kvarkenområdet i Finland på världsarvslistan. Då den Västerbottninska kustslätten bjuder på liknande sevärdheter kan man också låta sig fascineras av den.

Svårigheten är dock att låga kusten saknar det som höga kusten och finska kvarken har: status. Därtill känner få till området, och plattheten gör att de eventuella vykorten saknar storslagna landskapselement (vilket för fotografen i och för sig kan vara en intressant utmaning).

Att mina hemtrakters egendomliga historia och dess platser saknar status och blånande berg hindrar dock inte mig att nämna några favoriter (bland många):

Bygdeå kyrkplats, som bebyggdes vid havet för mer än 500 år sedan. Klippan som kyrkan ligger på användes med all säkerhet som kaj den första tiden. Några hundra meter söder om kyrkan finns en nyare kaj som idag ändå ligger mitt inne i skogen flera kilometer från närmatse vettiga hamn .

Moränryggar (i form av de Geer moräner). Vid hav och på land som avlånga åsar av sand grus och sten; dessa är relativt tydliga landmärken över inlandsisens mäktiga isväggar som fanns här för bara 9000 år sedan. Låga kusten låg då på 250 meters djup i havet.

Landhöjningsmärken i Ratan. Visar snabbheten i landhöjningen. Dock inte den snabba strandförskjutningen. En bra start för nybörjaren…

Forngravar. I skogarna längs låga kusten, flera kilometer från havsranden, finns här och var bronsåldersgravar i form av stora stensättningar. Dessa antas ha legat vid havet när de byggdes, ungefär för 3500 år sedan.

Stenåldersboplatser. Ännu längre inåt land men fortfarande inom den relativt flacka barrskogsslätten finns otaliga spår av cirkelformade boplatser som legat vid vackra platser nära kusten, men också gärna med närhet till sjöar. Dessa spår är mer än 4000 år gamla och saknar numera oftast alla former av sjöutsikt, eftersom havet har dragit sig tillbaka och sjöarna blivit myrar.

Bronsåldersgrav strax väster om Gullmark, i närheten av Brändevägen. Foto: Jan Åberg