Oavsett om upphovet till universum är gudomligt, maskinellt eller något annat förunderligt, så finns det två huvudalternativ till själva uppkomsten: (1) antingen uppkom världsalltet ur absolut ingenting eller (2) så har det alltid funnits utan att någonsin uppkomma. Två obegripliga alternativ som kan ge perspektiv…

Vi är alltså del i en ytterst märklig historia där världens beståndsdelar inklusive människorna är resultatet av en lång händelsekedja som började eller aldrig började i en okänd forntid. Draget till sin spets är vi antingen evighetsvarelser, som i sitt innersta alltid funnits och alltid kommer att finnas – och då kommer den unika kombination av eviga beståndsdelar i just dig, i avlägsna framtider att uppstå igen och igen och igen – eller så är vi gjorda av ingenting; utan garanti att bestå i evighet, men alltid med möjligheten att återigen komma fram ur tomma intet.

Ibland tycker jag att det är skönt att minnas detta. Inte för att det nödvändigtvis är så mycket till tröst, utan mer för att vår tillvaros paradoxala grundvalar frigör fantastiska möjligheter för tanken.