Dalkarlsåns vatten var både surt och brunförgat långt innan fiskarna började dö. Den bruna färgen bör man därför betrakta som naturlig och bra för ån. När (om) Dalkarlsåns vatten blir klarfärgat och ser rent ut, är det däremot troligen illa ställt, eftersom det då kan ha skett en sk sulfidoxidation som gör vattnet så surt och giftigt att den bruna färgen (humus) inte lägre löser sig i vattnet.

.

Källor till försurning

Dalkarlsåns vatten är surt, särskilt under vår- och höstfloden då buffertkapaciteten i vattnet späds ut av regn- eller smältvatten. Surheten är främst orsakad av (1) sur nederbörd i form av svavelsyra och salpetersyra (2) tillförsel av naturliga organiska syror från skog och myr, (3) tillförsel av svavelsyra från sur sulfatjord, samt (4) indirekt även skogsbrukets bortförsel av buffrande ämnen. Vilken av dessa källor till surhet som betyder mest beror på var i området man befinner sig. Generellt gäller att övre loppet mest påverkas av syror från nederbörd och humus och skogsbruk, medan nedre loppet är mindre känsligt för sur nederbörd, men desto mer försurat av sur sulfatjord. Sur sulfatjord förekommer i regel bara i svackor i landskapet som ligger under ca 90 meter över havet. Sannolikt finns mest sur sulfatjord mellan Gullmark och Fällfors, där Dalkarlsådalen är fylld av relativt tjocka lager sediment från grunda havsvikar. De saknas dock mycket kunskap om de sura sulfatjordarnas exakta utbredning.

pH ökar i övre loppet = bra

En långvarig minskning av den sura nederbörden har höjt pH i Bjännsjön sedan 1980-talet. Det finns idag tydliga biologiska indikationer på förbättringar som sammanfaller med detta. Men, eftersom Dalkarlsån även påverkas av sura sulfatjordar finns en risk att sambandet är tillfälligt i nedre loppen och att klimat, väder och markanvändning på nytt kan skapa sämre tillstånd.

Dikning och sommartorka = dåligt

När den svavelhaltiga jorden i svackor  torrläggs genom dikning – det gäller t.ex. åkermarker och dikade myrar – bidlas aggressiv svavelsyra. Svavelsyran ligger ofta kvar i marken fram till vårfloden eller efter höstregn då den skapar en kort men giftig sk “surstöt”. Surstöten går som en osynlig flodvåg genom vattendraget. Fiskyngel som är känsligast dör ofta först, och ibland dör även vuxna fiskar vilket leder till omfattande synlig fiskdöd (vilket i Dalkarlsån skedde exempelvis i slutet av 1930-talet, och slutet av 1950-talet). Efter torra somrar är risken för fiskdöd  extra stor, eftersom djupare lager av de dikade jordarna har torrlagts. När vattnet plötsligt börjar ser rent och klart ut – ja då vet man att det har skett en extra kraftig surstöt. Humusfärgen försvinnner nämligen från vattnet endast vid mycket låga – och giftiga – pH-värden.

Ämnen som bortförs bör återföras = ämneskretsloppet bör slutas

Genom skogsbruket bortförs årligen stora mängder basiska ämnen från Dalkarlsåns avrinningsområde. Detta bidrar till en markförsurning som både missgynnar skogstillväxten och Dalkarlsåns vattenkvalitet.

Brunt vatten är naturligt men kräver löv, död ved, och så lite diken som möjligt!

De naturliga organiska ämnena i vattnet skapar en ovanligt stark brun färg i Dalkarlsån. Dessa så kallade humusämnen löses ut i vattnet när nederbörden filtrerats genom det flacka och mycket humusrika landskapet i Dalkarlsådalen. Några av Sveriges mörkaste vatten finns inom och i närheten av Dalkarlsåns avrinningsområde. Den mörka färgen missgynnar algtillväxt och vattenväxters utbredning, och skapar ett ekosystem som i stor utsträckning får sin energi från t.ex. nedfallande löv och träddelar, snarare än solenergi. Humus skapar också en speciell vattenkemi som som är både bra och dålig. Bra för att humus skyddar fiskar och andra levande organismer mot sura sulfatjordar, och dålig för att humus kan föra med sig giftigt oorganiskt aluminium från alla typer av jord i dikeskanter och vattendragens utströmningsområden.

Av ovanstående kan man t.ex. dra följande slutsatser:

• mörkfärgade vatten utan tillförsel av löv eller död ved är fiskfattiga – fisken får varken energi från alger (som behöver solljus) eller vattendjur (som behöver löv och död ved). Kvar blir istället vattenlevande bakterier som i stor utsträckning omvandlar humus till luft (koldioxid) snarare än till fiskmat.
• i mörkfärgade vatten, så som Dalkarlsån, gynnas fisk och vattenliv av att det står lövfällande träd längs stränderna (löv är bättre mat för vattenlivet än barr)
• döda träd som tillåts ligga kvar i vattnet skapar skydd och livsmiljöer för de vatteninsekter som är föda för fisken.
• ju mera diken och vattendrag som finns i föhållande till sjöar inom ett avrinningsområde, desto större är troligen risken att halterna av oorganiskt aluminium når kritiska nivåer (oavsett om det sker en luftburen försurning eller inte).

Övergödning och föroreningar

Dalkarlsåns vatten är endast måttligt drabbat av övergödning, vilket beror på att det finns få avlopp och att jordbruket är extensivt. Det finns heller inga stora punktutsläppskällor av föroreningar inom avrinningsområdet.

Trots det vågar jag i nuläget inte dra sultsatsen att vattnet i Dalkarlsån är giftfritt. Detta på grund av följande:

• Läckaget av metaller från sura sulfatjordar pågår året om. Risken kan vara stor för vattenmiljön, men är troligen liten för människan bara man låter bli att dricka vattnet regelbundet.
• Den höga humushalten (som delvis är en följd av dikning och sjösäkningar) betyder också att det finns mycket totalkvicksilver i vattnet. Vattnet i sig är inte farligt. utan det är först när man äter fisk som proböem kan uppstå. Det går alltså bra att bada, men är generellt sett mindre lämpligt att äta storväxta rovfiskar. Mört, fiskyngel och småväxta planktonätare är troligen ok att konsumera hur mycket man vill. Läs mer om bioackumulation.

Sedimenttransport

De delar av Dalkarlsåns avrinningsområde som har många diken är starkt påverkade av erosion och sedimenttransport. De ofta höga halterna av lösta jordpartiklar kan försvåra överlevnaden av ägg som lagts av fiskar såsom netting, öring och lake. Sedimentransporten bidrar också till att bäckarnas djuphålor slammar igen.