sur sulfatjord

DJUPA DIKEN KAN SKAPA EXTREMT SURA JORDAR. Längs Norrlandskusten finns stora områden med finsediment som innehåller järnsulfider. Dessa sediment bidrar till att balansera och förbättra kustvattendragens kemiska status om de hålls syrefritt. Om sulfiden däremot kommer i kontakt med luft så oxideras den till sulfat. Reaktionen är starkt surgörande och löser upp metaller som annars skulle ligga bundna i jorden. De lösta metallerna är giftiga, och i många fall dödas eller skadas fisk och andra levande organismer i nedströms liggande sjöar och vattendrag.

potentiellt sur sulfatjord – naturlig och i stort sett harmlös (pH omkring 7-8), men som framgår av namnet är den potentiellt sur och farlig för vattenlivet. Andra namn: svartmocka, svartlera, sulfidjord.

sur sulfatjord – sur och farlig för vattenlivet (pH ~1-4). Bildas när potentiellt sur sulfatjord torrläggs främst genom dikning. Lokalt namn ”sälta” (Dalkarlså by), ”fjäderalun” (Lövånger).

Många Västerbottniska kustvattendrag är mycket sura, med giftiga halter av metaller. Problemens omfattning är dock inte tillräckligt utredda för att skapa en heltäckande bild av skadan mot miljön, och behovet av åtgärder. Dikning av åkermark och skogsmark, samt sänkning av sjöar är oftast bidragande faktorer till problemen, när de uppkommer.

ENBART LANDHÖJNING – INGET PROBLEM. Det finns idag flera vetenskapliga studier som visar att enbart landhöjning av sur sulfatjord inte orsakar ekologiska problem. Detta kan man också ganska lätt resonera sig fram till: Markanvändningen betydelse visas exempelvis av att problem från sulfatjordar uppkommer även på höjdnivåer upp till åtminstone 60-70 meter över nuvarande havsyta (6000 år gamla jordar): Om enbart landhöjning orsakar problem borde dessa ”urgamla” marker vara naturligt urlakade för länge sedan. De historiska beskrivningarna av fiskförekomster i sjöar och vattendrag längs Västerbottenskusten är andra tydliga hänvisningar om att problemen från sura sulfatjordar var obetydliga innan den storskaliga markavvattningen påbörjades i början av 1900-talet.

SOMMARTORKA EXTRA FARLIGT. De djupa syrefria lagren av potentiellt sur sulfatjord riskerar att syresättas under extremtorra år. Under torra somrar ökar därför risken för skador på vattenlivet. När vattnet börjar ser rent och klart ut – ja då vet man att det har skett en extra kraftig surstöt. Vattnets naturliga humusfärg försvinner nämligen vid mycket låga – och giftiga – pH-värden.

VAD KAN MAN GÖRA?  Metallerna som kommer från sura sulfatjordar ska helst stoppas innan de når vattendragen. Annars blir det besvärligt… Kalkning i sulfatjordsvattendragen har visat sig vara både problematiskt ur ekologisk synpunkt och orimligt dyrt i det långa loppet. Den bästa åtgärden är att behandla marken så att oxidationen upphör. Näst bäst är att lakvattnet renas innan det når vattendragen. Läs mer om metoder här!

VEM SKA BETALA? Det jag ser fram emot är åtgärder som främjar både det gemensamma intresset för rent vatten, och produktion av mat och skogsråvaror. Det är win-win! Hur vi hittar dit återstår dock att se… tillfälle finns för innovation och annat nytänkande!

 

länkar till referenser och vidareläsning

Jord- och skogsbruksministeriet, och miljöministeriet i Finland 2011: Riktlinjer för minskning av olägenheterna från sura sulfatjordar fram till år 2020. (Finlands nationella strategi – lättläst och kortfattad)

Sohlenius (SGU) 2011: Sulfidjordar och sura sulfatjordar – vad gör SGU? Färsk rapport från SGU med en bra beskrivning av kunskapsläget gällande Sverige.

Holm 1942 (i boken Lövånger -del1). Om den utbredda fiskdöden i början av 1900-talet i Lövångers socken. (Länk kommer förhoppningsvis snart)

Åberg 2010: Sulfidjord – en västerbottnisk angelägenhet som bör hållas blöt. Kort översikt av kunskapsläget 2010, samt exempel på vattenkemisk historia i Västerbotten

Sohlenius och Öborn (SGU) 2001: Sura sulfatjordar läcker metaller (Översikt Sverige)

Landsbygdsnätverket (Finsk organisation) 2009: Reglerad dränering (Metod för ökad skörd som kan minska problemen)

Nuotio m.fl. (Jord- och skogsbruksministeriet, och miljöministeriet i Finland) 2009: På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna (Omfattande översikt av kunskapsläget, även med referenser till andra delar av världen)

Sundqvist (Länsstyrelsen) 2009: Kustmynnande vattendrag i Västerbottens län. (studien identifierar flera små vattendrag med svåra kemiska problem, men även ett större vattendrag [500km²] med oorganiskt aluminium i halter omkring 1 mg/l)

Filmer

Filmintroduktion till finska underbevattnings- och kalkningsprojektet Precikem

 

Projekt (exempel på)

Västerbotten:
FLISIK (internationella sidan)

Finland:
CATERMASS
PRECIKEM

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *